Smal Eller Mullig, Vart Går Gränsen?
Jag var inne på Tyras blogg och där hade hon skrivit om att hon ville att fler mulliga tjejer över storlek 40 skulle söka in till deras modell-tävling. Där är väl ingenting tänkte jag, och så får jag läsa en kommentar som gjorde mig sjuukt sur!
Hon skrev att man är inte mullig om man har storlek över 40, man är bara kvinna. Däremot är man sjukt smal om man har storlekar under 40. Det fick mig att ilskna till lite.
För det första, alla ser olika ut, man behöver varken vara sjukt smal eller mullig om man har storlekar under eller över 40. Alla har olika kroppsbiggnader och ser olika ut. Och att sedan säga att man inte är mullig, utan bara kvinna när man har 40+, ja klart dom är kvinnor. Men menar du då att tjejer under storlek 40 inte är det då? Tycker verkligen det var sjukt mycket dubbelmoral där. Att först klaga på att Tyra kallar en tjej mullig och säga att man är kvinna. För att sedan skriva att man snarare är sjukt smal om man har under 40. Hur kan man ens uttrycka sig så? Antagligen tyckte hon det var "kränkande" att höra att 40+ var mulliga och var tvungen att kränka tillbaka lite då. Sjuka människa!
Personligen tycker jag inte att det handlar om hur smal eller mullig man är. Det handlar om att leva och äta sunt! Gör man det spelar det ingen roll om man är smal eller mullig, huvudsaken är att kropp och själ mår bra, sedan är restan sak samma. Jag tycker att det finns tjejer som ser bra ut oavsett om dom är smala eller mulliga, varför kan man inte liksom? Och var går gränsen som "normal" om man är mullig över 40 och smal under 40, någonstans måste det ju finnas en normalgräns. BMI kan man ju inte heller gå efter, fast ändå ganska bra att det finns, det visar ju på ett ungefär hur man ligger till i vikten. 20-25 räknas som normal där. Jag anser att man som normal ligger på storlek 36-40/42, innan och efter kan man räknas som smal och mullig. Men sedan finns det ju de som har större respektive mindre storlekar som ändå inte är smala/mulliga. Det beror ju som sagt helt på längd, kroppsbyggnad mm. Men vem säger att man inte kan vara snygg oavsett storlek?
Tänkte även att jag ska passa på att berätta att jag själv har haft problem med vikten, väldigt mycket problem rättare sagt. Fast då åt andra hållet - jag kunde inte gå upp i vikt. Det var för drygt 2 år sedan, jag tappade helt plötsligt drygt 12 kg på väldigt, väldigt kort tid. Som lägst vägde jag 57-58 kg, och är alltså 179 cm lång. Jag kunde inte gå upp i vikt, trots att jag åt som en flodhäst. Det resulterade till att jag började bli mer och mer onyttig för att inte tappa mera vikt. Jag lyckades stanna upp i vikten, men för att stå stilla var jag som sagt tvungen att vara alldeles för onyttig, vilket resulterade till ett starkt sockerberoende jag fortfarande slåss mot. Mitt BMI låg på drygt 17.5-18, väldigt lågt. Lyckades tillslut kämpa uppåt och gick upp ett par kg tills jag vägde 60-61, då stannade det igen. Vändningen kom drygt 1 år senare, jag lyckades gå upp till 64 kg och där stannade jag ett bra tag. Idag pendelar jag mellan 65-67 kg och trivs så, vill inte bli smalare eller gå upp mera i vikt, det är liksom lagom - för mig! Alla borde hitta sin egna gräns vad som är lagom för dom.
Men orden man fick höra som underviktig var inte dom roligaste, förstår inte riktigt varför det är sådan hets att kalla någon fet när folk hela tiden kallar andra för sjukt smala, båda tar lika illa upp. Tror ni dom som är sådär sjukt smala verkligen vill vara så? De vill nog vara så smala lika lite som överviktiga vill vara feta. Jag fick dagligen höra hur äckligt smal jag var, hur äckligt det såg ut när mina nyckelben, höftben, revben syndes, hur äcklig kropp jag hade och hur fult det var. Fick hela tiden höra hur äcklig jag såg ut. Hur kul är det på en skala? Att få höra att man ser äcklig ut, det får ju inte direkt psyket på topp. Folk tänker sig mer för innan dom vräker ut sig något till en överviktig person än till en väldigt smal person.
Jag ville berätta det här eftersom folk lägger så otroligt stor vikt på kränkandet mot de överviktiga,ingen har rätt att säga till en person att den är fet precis lika lite som ni har rätt till att kalla en person för äckligt smal. Nästan alla mår dåligt över ens vikt, smal som tjock. Det bästa vore om alla bara levde sunt och sedan struntade i denna viktnoja. Lever man sunt, spelar det ingen roll om man är över -eller underviktig, det beror ju bara på hur kroppen är byggd. Alla kan inte gå ner eller upp i vikt. Alla är vi individer, och det bästa vore ju om alla bara kunde acceptera en själv, det är så jag är och ingen kan ändra på det.
Jag är nöjd med mig själv, både som person och med kroppen. Varför skulle jag inte? Acceptera dig själv som du är och strunta i vad andra säger, dom säger det antagligen bara för att dom är osäkra på sig själva!
Puss!
Jag skulle väldigt gärna höra era åsikter om det här jag precis tog upp!
hejhej, såg att du hade kommentarat på kisssies blogg.. vad var det som dessie skrev om henne ? ... kom precis in på dessies sida & sen dampa internet hann bara läsa dom första raderna :)
Söt blogg!
Ååå vad sur jag blev när jag läste Tyras inlägg! Och den där kommentaren måste vara ett retard.
Jag tycker det är fel att uppmuntra överviktighet, precis som det är fel att uppmuntra underviktighet.
Men visst, alla är invidider men storlek 40 kan vara jävligt stort för vissa. För mig är det inte särskilt stort, jag är stl 36-38 och tycker inte att storlekarna i sig är problemet men tjejerna som ska vara modeller är inte direkt "normala". Jag skulle hellre vilja se en sund förebild, såsom Ebba. Hon är sund, vältränad och normalviktig.
Känns som dubbelmoral, du får inte vara smal eller supersmal men vara överviktig är OK. Varför ska det vara så? Varför är det skam och fy att vara lite för smal men inte för överviktig? Varför är tjock skällsord och anorektisk inte det utan en term på någon som är sjuk (som kanske inte ens är sjuk)?
Jag reagerar väldigt stark på detta, då jag själv blivit anklagad för att varit anorektiker fastän jag åt som en man. Jag var och är 168 cm lång, vägde som minst 43 kg, då var jag 16 år och har alltid haft en väldigt liten midja (55-58 cm midjemått) och det bidrog till att jag nog såg ännu smalare ut. Medan min mor alltid kämpat med sin övervikt, att se att man ska uppmuntra något av detta gör mig arg. Nu väger jag mer normalt, nästan 10 kilo plus och jag ser inte "anorektisk" ut längre och det är jag glad över. Men frågan är, varför ska unga inte få känna sig bekväma över att vara smala men bekväma över att vara överviktiga?
